Jag är en sån som flyr från allt, flyr från ensamhet, flyr från för mycket ansvar, flyr från press och flyr från mina känslor. Det finns ett ställe jag alltid flyr till när allt blir för mycket. Det här stället har blivit min frizon, jag åker dit när allt blir för mycket och jag behöver vara själv en stund, när jag behöver tänka och samla mig, när jag behöver gråta, när jag behöver ny energi. Det här stället betyder väldigt mycket för mig, det har många gånger räddat mig, hjälpt mig. Jag har endast berättat om stället och vad det betyder för mig till två personer, till två personer i förtroende, jag har bara tagit dit två personer. 

Idag behövde jag mitt egna ställe men idag förstördes det stället för mig, jag kommer inte längre åka dit för att tänka, gråta eller vara ifred. Du förstörde det för mig. Tack. Tack som fan.

Det har varit ett par riktigt pissiga dagar nu. Har haft värre panikångest än på länge, väldigt länge och det har liksom vägrat släppa. Vet inte vad som är felet men ändå vet jag, konstigt men ja... Bryter ihop totalt mellan varven och sen är det bättre några timmar tills jag slår rakt in i väggen igen, nä usch fy blä, hatar ångest!

Ibland (ofta) får jag för mig saker, kan vara allt från att jag ska flytta, byta jobb, resa utomlands, gå en utbildning eller starta eget företag. När jag får för mig alla dessa sjuka saker går jag all fucking in, går liksom så långt att jag söker lägenhet i den staden jag får för mig att bo, lämnar in ansöka till massa jobb, googlar upp lediga lokaler till mitt framtida företag, planerar in resor när och vart jag ska stanna på min tripp osvosv. Min fix idé nu är att utbilda mig till att kunna hålla i olika lydnadskurser och utbilda mig till hundfysioterapeut, öppna eget hunddagis och liksom leva på mitt största intresse. Själva grejen känns ju ändå rätt logisk och bra, de skulle ju kunna göras, är väl minst 4 år bort MEN de skulle gå. Grejen med alla mina såna här impulsidéer är att de försvinner efter en tid, ibland några dagar, ibland några veckor, så frågan är ju om jag ens vill de egentligen... Har gjort så himla mycket korkat och sjukt när de styr över mig, allt från hoppa av utbildningar, förstöra relationer, allmänt varit egoistisk, korkad och framförallt elak... Jag får även för mig saker jag ska ändra på mig själv, var till exempel vegan typ ett år på grund av en fix idé, såg någon dokumentär på Netflix och då var det liksom kört för mig, inte fan ville jag bli vegan egentligen men min lilla hjärna sa åt mig att det ska du visst vara. Usch man är ju lite störd, eller kanske egentligen jävligt vilsen?!

Men iallafall! Nog om de nu! Idag, eller igår klockan är ju över 00, så fyllde min yngsta lillebror år, 12 jävla år?! På riktigt vad händer?! Han var ju nyss pytteliten och söt, nu kör han liksom moped, kan köra bil, hänger med kompisar hela tiden och bara allmänt är så himla stor, snart tonåring... Får ju ännu mer åldersnoja när jag tänker på hur gamla mina bröder blivit... Har dock en jävla tur att de fortfarande tycker att deras syster är ganska cool och rolig att hänga med, får vara glad så länge de håller i sig, för jag är fan svår att bli av med!

Idag/igår har jag även hunnit med ett sinnessjukt bra träningspass med hundarna. Riva har haft en ordentlig vila från allt tränande då hon är i löpet, hon blir så himla trög, asså på riktigt det är helt sjukt! Men nu gick det riktigt bra, för båda hundarna. Riva och Ösa är väldigt olika när det gäller träning, Riva är alltid kontaktsökande och bara väntar på nästa uppgift, hon skulle göra vad som helst för att göra rätt, ett ordentligt jävla "will to please" och jag älskar det! Ösa är mer självständig och vi behöver jobba på kontaktkontaktkontakt dock är Ösas självständighet absolut inget dåligt, jag måste bara lära mig hitta balansen för att kunna utnyttja den till max. Det är en riktig utmaning för mig att kunna träna upp Ösa eftersom jag inte är van vid hur hon är, jag får lära mig så himla mycket! Jag vet ju liksom nu hur Riva fungerar och vad jag behöver göra för att nå våra mål och låta hennes självförtroende växa. Asså jag älskar verkligen hundträning! Vet inte vad jag hade gjort om jag inte fick hålla på med det...

Asså på riktigt är inte dehär det absolut sötaste du någonsin sett?! Blir så glad av att bara se på dem, älskade djur!