19 november och vi har ännu ingen snö, börjar bli less det eviga mörkret. Vi har dock haft några få tillfällen de senaste veckorna som solen faktiskt har visat sig. Det gäller att passa på att vara ute medan den är framme. Jag mår så himla mycket bättre efter en promenad med hundarna under dagen, får ny energi till att fortsätta plugga. När vi promenerar när ljuset försvunnit blir jag bara slöare. 

Jag har precis skrivit klart mina två redovisningar till morgondagens seminarie. Som vanligt är jag ute i absolut sista minuten och kommer säkert vara tvungen att läsa allt innantill men bättre det än att inte redovisa något alls, eller hur?! Direkt jag gjort den där redovisningen måste jag nöta fysiologi och anatomi för nästa vecka är det tenta. Jag är så sjukt nervös men samtidigt är det många som inte klarar den tentan första gången och det kommer fler tillfällen att skriva. 

Igår var Frida, jag och hundarna och körde efter skogsvägar. Vi var säkert ute tre timmar, körde lite fel och skrämde upp varandra så långt att vi inte ens tordes stanna för att släppa ut hundarna, vi inbillade oss att det bodde styckmördare och våldtäktsmän i varje hus vi körde förbi. Men det var ändå mys, vi lyssnade på bra musik och diskuterade om livets bekymmer. Frida har varit i Lule från fredag till söndag, vi hade alltså inte träffats på två dagar (men ändå talat i telefon ca 25 gånger under de två dagarna) trots det har vi så himla mycket att tala om, det bara maler på. Jag får dock lite separationsångest när hon ska och se på en lägenhet imorgon (som seriöst ligger 100 meter från min, ser den liksom från fönstret). Tragisk människa man är, haha...

I morgon har äntligen Kingstreet bokningsdag, hoppas och ber att jag får tid till att göra det jag tänkt på så himla länge! Sparat pengar till tatueringar väldigt länge nu så förhoppningsvis smäller jag upp en del roliga grejer under våren. Tar dock emot lite grann för jag älskar att ha massa sparade pengar, det är generna ;) (ni som vet, ni vet).

Kvällen bilden är tagen fick jag höra att Frida ser äldre ut än mig, hon var inte ens 19 då. Jag är liksom 21 och får höra att jag inte ens ser myndig ut, är det bra eller dåligt??!?! Sårad och konstig blev jag iallafall.

För drygt fem år sedan började jag få panikattacker. Till en början var det väldigt sällan och inte så stora attacker men efter ett tag blev det oftare och sedan hamnade jag i en utmattningsdepression och fick även socialfobi, det här var alltså nån gång under andra året på gymnasiet. Jag fick springa hos BUP och sen vuxenpsykiatrin med jämna mellanrum, de ville ge mig mer och mer medicin, älta på om samma saker på varenda möte som bara gav mig mer oro. Jag mådde alltid sämre efter ett möte än vad jag gjorde före. Efter nästan två år av konstant tjorv med en psykiatrisk vård som mer liknar ett skämt kom jag tillslut ur depressionen och blev av med socialfobin. Det var dock inte tack vare den hjälp jag fick! Jag valde att tvärt sluta med alla mediciner och inte höra av mig till psykiatrin, till en början var det värre än någonsin, alla som känner mig vet att jag har och alltid har haft humörsvängningar med det här var nått utöver det normala. Jag kunde sitta och gråta i ett hörn, tillslut bara skrika rakt ut för jag hade så ont inom mig, jag kunde inte kontrollera alla tankar. Andra sekunden kunde jag vara så himla elak medan i tredje sekunden kunde jag vara helt normal. Det här pågick i flera månader, jag isolerade mig mer än vanligt men tillslut kom jag över det.

Än idag, flera år senare har jag fortfarande problem med mina panikattacker. De kan komma mitt i allt, från ingenstans men de kan även komma på grund av olika situationer eller saker som triggar igång. Jag kan till exempel inte dricka nocco för då får jag ligga i ångest, helt sjukt egentligen att en dricka kan trigga så mycket. Jag kan inte vara ensam för länge, jag måste få ha någon att tala med eller bara umgås med annars börjar tankarna komma. Jag kan inte festa för min bakfylleångest är nått utöver det normala, jag ligger i sån panikångest flera dagar efteråt, ibland är det värre och ibland bättre. Det kan även komma mitt i allt när jag kör bil, är och handlar, hälsar på kompisar osv. Det värsta är att jag inte förstår mig på ångesten. Folk runt i kring mig frågar gång på gång varför jag har ångest, vad jag ligger och tänker på men det går inte att svara på. Oftast finns det ingen naturlig förklaring, när den där tryckande känslan i bröstet har satt sig är det omöjligt att bli av med den. Allt snurrar, jag kan inte andas, det svartnar, jag kvävs. Alla dåliga tankar jag kan komma på om mig själv eller vad jag gjort bara ekar i huvudet och det går inte att tystna. Det känns som att jag är på väg att dö, jag kommer dö!

Jag vet egentligen inte varför jag skriver ut det här som är så personligt och privat för mig. Egentligen borde det inte vara sån tabu med psykisk ohälsa. Det är så himla många som lider av det men ingen talar om det. Jag skäms inte över att jag mått och mår dåligt ibland, det handlar inte om att jag är svagare än någon annan, snarare tvärtom. Det handlar heller inte om att jag vill ha uppmärksamhet eller att folk ska tycka synd om mig, jag tycker inte synd om mig själv. Det enda jag vill är att folk ska våga prata om att man mår dåligt för det blir lättare då.

Redan andra november, hur sjukt?! Snart måste man ju börja julpynta, köpa julklappar och hitta den där omtalade julkänslan (spyr)... Idag har jag en sjukt dålig dag! Känner mig extremt irriterad på allt och alla, vill ropa och skrika, skälla ut någon och bara få vara sur tills det går över. Dessutom är det nå fel med mig (mer än i vanliga fall), är på väg att svimma hela tiden... Det svartnar för ögonen och jag är måste hålla i mig i något för att inte ramla ihop. Åkte till HC för att ta prover osv men de kunde inte hitta något så jag hoppas att det går över snart! 

Har hunnit träna en snabbis med Riva. Hon är fortfarande i lite obalans efter löpet, vi har fått backa en hel del men det kommer väl så småningom. Inomhuslokalen är äntligen öppen igen så nu ska vi träna som bara den så att nästa års mål blir uppfyllda. Tjurar fortfarande lite över att Rivas löp kom väldigt olägligt så vi inte hann med LD Startklass i år... Men till våren så!

Nu måste jag väl egentligen fortsätta läsa anatomi och fysiologi även fast jag vill kasta boken åt helvete! Jag pluggar seriöst vareviga dag, vardagar och helger men jag hinner inte med... Blir fan galen! Vill bara få klara tentan så jag aldrig mer behöver se i den där boken!

MVH en sjukt positiv och glad Matilda... eller?!?!