Idag har Riva fått en ny titel, LD Startklass Min Uniqa Full Rulle. Vi har på tre starter fixat tre förstapris, inte dåligt om du frågar mig. Min älskade hund levererar varenda gång, hennes "will to please" är verkligen någonting speciellt, en av hennes många egenskaper jag gillar allra bäst.

Vi har tävlat på hemmaplan ikväll, jag var så nervös hela eftermiddagen så jag tillslut trodde att jag skulle spy. Hemmaplan är skönt på ett sätt, man slipper färdas, man vet exakt hur planen ser ut, Riva känner till planen osvosv men jag har en sån sjuk prestationsångest och på hemmaplan känner alla till en. Jag verkligen älskar stödet och peppen man får men det gör mig samtidigt ännu nervösare, det måste gå bra, alla måste se att jag (vi) är bra. Jag vet inners inne att jag är duktig och att Riva kommer leverera, vi är trygg i det. Jag menar Riva gör exakt rätt trotts att matte är så nervös att hon skakar, bara det är helt otroligt!

Nu har vi nya mål, nya planer att sikta mot. Drömmen är att jag ska hinna tävla klass 1 innan den här hösten är över men det är som sagt drömmen. Det är ett stort hopp från startklass till klass 1 men man ska aldrig säga aldrig! Nästa helg ska vi gå brukslydnadkurs, tänk skulle vi hinna med en spårappell innan året är slut... Där har vi dock mycket att jobba på i spåret. Riva spårar väldigt fint, ibland lite för hetsigt men det är jag som är problemet, jag måste lära mig att lita på min hund. Hon hittar betydligt bättre än jag. Kanske jag måste sluta gå ut mina egna spår, så att jag istället inte vet hur de går..?

Ni två är verkligen meningen med livet, så mycket mer än bara husdjur, älskar dessa hundar mer än jag någonsin i ord kan förklara.