"Hoppet är det sista som överger människan" 

Hoppet är det enda jag har kvar nu. Jag lever på hoppet. Om det släcks, släcks jag. Du var allt och utan "allt" finns inget kvar. Jag är en tom varelse som ständigt letar efter det som saknas. Försöker få en mening med mitt liv igen. Jag försöker och försöker men får ingen respons. I slutändan ligger jag ändå ensam i mitt mörka rum medans tårarna rinner nerför mina kinder. Om jag kunde skulle jag ta bort alla mina känslor för dig men jag kan inte. Om jag kunde skulle jag omvandla min kärlek till hat. Om jag bara kunde glömma bort de senaste tre åren, som du gjort. 

Hur helar man sig efter en sån här sorg? Hur ska jag någonsin kunna vara lycklig igen? När ska jag sluta tänka på dig? När ska jag sluta älska dig?

Nu har vi gått en bit in på årets sportlov. Har hunnit med massa skoj. Firade Lina i Svartbyns byastuga på lördag. Hade sjukt roligt. På söndagen hjälpte Emma och jag henne att städa. Golven var helt gladdiga av alla spilda drinkar, svartsträckade av skor och dessutom låg de massa hårstrån och annat äckel där. Men eftersom Lina och hennes mamma hade hunnit städa endel när vi kom dit så gick det ganska fort. Vi hann även med lite bakismat på Köket. Igår for vi ut med skotrarna en sväng. Först upp på Brännaberget och sedan vidare till Lappberget. Hann med en ordentlig fastkörning på vägen hem. Fick lämna skotern till Henrik kom hem och fick upp den på två sekunder. Killar är tydligen bättre än tjejer....eller? Senare på kvällen for jag till Jock och sov över där till idag. Hade lite kvalitetstid med mommo

De är väl vad som har hänt i korthet hittills. Ska verkligen försöka ta vara på det här lovet för sen blir det några veckor skolan innan nästa.

Fina Lina