Nytt år, igen... Känns lite märkligt att det redan gått ett år. 2013 har varit en år med mycket blandade känslor, tårar, skratt och sömnlösa nätter. 

Året började med flera skotermissions med många fastkörningar (iallafall för mig ;)). Gymnasium skulle väljas och alla visste helt plötsligt inte vad de skulle välja. Jag själv hann ändra mig ca femhundra gånger. Hundträningen fortsatte och min lilla valp var helt plötsligt vuxen. Basketen som var en så stort intresse för många av oss dog ut. Innan vi ens hunnit spela klart säsongen fick våra tränare avgå. Många av oss tjejer satt där på bänken i sporthallen och bara grät. Sommaren kom sakta, vårat sista år på högstadiet och vårat sista år tillsammans efter TIO hela år! Vi som läst tyska åkte till Berlin en vecka. En oförglömlig resa med ett gäng härliga människor. Sedan kom skolavslutningen som blev ett enda gråtkalas. GUD VAD JAG SAKNAR MIN KLASS!! Sommarlovet bara flög iväg. Spenderade många ljusa kvällar på brukshundsklubben, i en båt, raggandes i en bil eller festandes med massa folk. Hann med ganska mycket jobb också, men cash is king ;) Mitt i all glädje över sommaren fick vi ett hemskt besked, moffa hade fått cancer och det gick inte att göra någonting. Många dagar spenderades med nära och kära i Jock för att ta vara på den lilla tiden vi hade kvar med våran moffa, pappa, make. Men jag vet att han är den vackraste och klaraste stjärnan på hela himlavalvet.

Äntligen blev det 28 Juli. Mamma vinkade av mig och David på tågstationen i Leul. Vi hade två veckor i Spanien framför oss. De två veckorna är nog de bästa i mitt liv och våra första resa tillsammans. Tiden bara flög iväg och tillslut var det bara några dagar innan vi skulle hem igen. Självklart så blev jag ordentligt sjuk då. Låg i 40.5 graders feber och bara skakade dessutom hade jag en sådan hemsk smärta i ryggen så jag kunde inte ligga, sitta eller stå. Allt gjorde ont. Tänk er att resa i 24 timmar med det ;) Det visade sig att jag hade fått njurbäckeninflammation, trevligt...

David flyttade till Lule för att börja gymnasiet där. Tungt som fan att inte kunna träffas varje dag i skolan och sedan gå hem till varandra. Men det jag saknar mest av allt är att bara kunna gå till honom, helt spontant utan att behöva planera och åka buss/bil i en evighet. Jag började gymnasiet i Kalix och sen dess har allt i stort sett bestått av plugg,plugg,plugg...

Så få nu se vad 2014 har att erbjuda!